Fredagen den 18/8 1972 klockan 15.30, körde jag på min motorcykel (50cc)
För att handla mat. Ungefär 1 km från mina föräldrars hem,
kom jag till en korsning. På andra sidan, från motsatt håll, kom
en lastbil som blinkade med vänster blinkers. Han väntade på att jag
skulle korsa gatan. I samma ögonblick kom en bil från RTT (numera
Belgacom) som närmade sig korsningen. Eftersom både lastbilen och jag
hade förkörsrätt, borde bilen ha stannat. Enligt min mening
måste föraren i Belgacom-bilen ha trott att lastbilen väntade
på honom. Han såg inte att jag kom körande och krockade med mig i
hög hastighet. Jag landade på bilens motorhuv och krossade vindrutan
med min högra arm. Detta gjorde det omöjligt för föraren att
se, och han förlorade kontrollen över sin bil. Därefter slungades
jag in i ett träd när jag fortfarande låg på motorhuven.
Smällen kastade mig från bilen och ner i ett dike där jag blev
liggandes med armar och ben åt alla håll. Föraren brydde sig inte
ens om mig. Han försäkrade sig omedelbart om att allt skulle vara OK med
hans försäkrin gar.
Lastbilens förare drog upp mig ur diket och gav mig livets kyss. Polis och
ambulans var larmade och kom mycket fort. Ambulansmännen lade mig på en
bår och tog mig till närmaste sjukhus. Efter 3 dagar på sjukhuset
försämrades mitt tillstånd och jag blev flyttad till
neurokirurgiska avdelningen. Jag hade varit medvetslös ända sedan
olyckan. Jag låg i koma i 6 veckor. Efter de 6 veckorna vaknade jag,
men låg bara där med öppna men orörliga ögon tills en
präst, en vän till familjen, kom och besökte mig.
Han såg att jag var hungrig och törstig, men gav mig inget. Han visade
mig en flaska med vatten och frågade mig: "Vad är det
här?" Jag svarade mycket långsamt:
"Törst." Sedan visade han mig en a pelsin och frågade
igen: "Vad är det här?" Lika långsamt som
första gången, svarade jag: "Hunger". För andra
gången i mitt liv fick jag lära mig att tala. Den första natten hade
jag återfått min förmåga att tala, jag skrek
"Bröd" hela natten, för jag var så hungrig.
Den sista dagen på sjukhuset, bad jag gång på gång om att
få bli utskriven och om att få åka hem, för jag trodde att
jag drömde.
Som handikappad ville jag få människor att förstå att det
fortfarande är möjligt att uppnå sina mål, trots sitt
handikapp. Detta försöker jag åstadkomma genom att cykla.
1978 cyklade jag Lyon-Valence-Lyon på en cykel utan bromsar.
1979 cyklade jag från Valence till Gent (Belgien)
1980 Köpte jag en cykel med 18 växlar och cyklade på mitt
sommarlov Gent-Avignon-Gent inklusive en större omväg (3330km).
1981 (internationella handikappåret), cyklade jag för första
gången Tour de France (3531 km) på 34 dagar.
1982 cyklade jag mitt andra Tour de France (4085km) på 38 dagar.
1983 cyklade jag 1655 km i Nederländerna. Den 4:e juli samma år
började min tredje cykeltur i Frankrike.
1984 cyklade jag runt i Tyskland (4185km).
1985 planerade jag att cykla i Tyskland igen, men i Obergnsburg föll jag
av.
1986 cyklade jag i Tyskland och Frankrike.
1987 cyklade jag inte alls, pga sjukdom
1988 cyklade jag i Tyskland igen (3865km).
1989 cyklade jag i Österrike.
1990 cyklade jag i Frankrike.
1991 cyklade jag i Tyskland (4554 km).
1992 cyklade jag från Belgien genom Frankrike till Italien.